Mobbing skadar för livet...

Jag har fått i uppdrag att skriva ett reportage som handlar om diskriminering. Så jag tänkte intervjua en person som har blivit mobbad.

Jag sitter vid entré i Kronan med Ali, och dricker kaffe. Det finns många stolar och bord där och det finns ett café också. Ali är lång, han har kort svart hår. Han har en vit kofta med en blå jacka på sig.

Vi diskuterar om mobbning. Ali tycker att mobbning är fel.
– Oftast brukar det vara att man har något emot personen eller att man
ogillar personen, säger Ali.
– Jag håller med dig, och om man ogillar någon borde man hålla det för sig själv och inte ta ut det på personen. För att man kan skada någons liv, svarar jag.

– Har du någon gång blivit mobbad, frågar jag?
– Ja det har jag, det var i skolan i Sverige, säger Ali. Min kompis blev mobbad och slagen av en klasskamrat. Jag gick och hjälpte honom, men då gick mobbaren till sin kompis som var äldre och starkare än oss och han började mobba mig med sitt gäng, säger Ali.
- Men vad gjorde du då? undrar jag.
- Jag anmälde honom till rektorn, men det hjälpte inte, det blev bara mer och mer. Till sist var jag tvungen att anmäla honom till polisen. Han fick ett straff för det var att han inte fick ta körkortet till motorcykeln.
 – Blev det bättre sen? frågar jag lugnt.
– Nej, han blev ännu argare och började mobba mig utanför skolan, han var en argsint person. Till sist var jag tvungen att resa bort härifrån till mitt hemland. Efter sju månader kom jag tillbaka till Sverige. Men sen efter det träffade jag honom efter 33år och då bad han mig om ursäkt. Han sa att han hade tänkt på det hela tiden sedan dess och att han ångrade sig.

Vi reser oss upp från stolarna. Jag tackar Ali för han har svarat på mina frågor.

Muhammad Ali 9safiren

Från Kosovo till Sverige

Mannen har blivit diskriminerad på två olika sätt, i två olika länder, först i Kosovo och sedan i Sverige. Det är en tidig onsdags morgon och jag sitter på en hård skolstol inne i sal 2048, där vi har romanilektion. Jag väntar på modersmålsläraren Sejran Menekshe, mannen som jag ska intervjua. Han kommer lite efter att jag har öppnat mitt skrivhäfte och vässat klart min penna.

– Jag blir diskriminerad på grund av mitt etniska ursprung, min hudfärg och religion, säger Sejran sakta. Som rom i Sverige har man mycket mer rättigheter än i t.ex. Kosovo, men ändå finns det många människor med dålig kunskap och fördomar om romer berättar han för mig medan han sätter sig tillrätta på den lilla svarta snurrstolen.

Diskriminering finns på grund av avundsjuka, fördomar och dålig kunskap om hur olika människor är och fungerar, fortsätter Sejran. Men det hjälper inte om man har kunskap om hur människor känner och tycker, för att när man trycker ner någon så tänker man sig inte för hur det skulle kännas om någon annan trycker ner den själv och vice versa säger Serjan. Jag är jätte koncentrerad. Jag ser rakt i Serjan mörka ögon och förstår hur upprörd han blir av att tänka tillbaka på det som hände honom.

Jag nickar till Serjan för han ska veta att jag hör och förstår honom, så han inte tror att jag har somnat bort. Dom andra barnen är knäpptysta. Dom lyssnar också på Serjans tankar och åsikter. Det ser ut som att själva ha blivit diskriminerade någon gång och funderar på det Serjan berättar om, om diskriminering.

 – Jag själv har inte blivit diskriminerad på grund av att jag är rom för att jag har lite ljusare hud än andra romer och jag har bevisat att romer kan också vara duktiga och smarta som alla andra människor fast jag är rom och har inget eget land, berättar Sejran för mig.

 Jag själv tror att om alla människor skulle behandla andra människor som dom själva skulle vilja bli behandlade, så skulle det aldrig finnas diskriminering i världen. Alla skulle vara likvärdiga och ingen skulle kränka någon annan, för man själv vill inte bli kränkt. Men tyvärr så är vi människor sådana som vill vara bättre än andra, så det kommer nog alltid att finnas diskriminering om inte vi tänker på hur man behandlar andra som man själv vill bli behandlad!

Alen Miftar, 9 Safiren