Mobbing
betyder för Ostoja att folk tänker inte på hur andra känner och mår. Han har
själv upplevt eftersom han var lite mullig när han var liten. När han var liten fick han
inte spela fotboll med sina vänner. Han fick vara målvakt bara men han brydde
sig inte. Han fortsatte kämpa och tränade hårt för att visa att han var bra. Vid
denna tid var han sju till tio år och då gick han på Lextorpsskolan i Trollhättan.
Han spelade fotboll samtidigt som han spelade för IFK Trollhättan.
Han
tycker att det finns mobbing nu och kanske lite mer än förut också. Det som
oftast händer på skolan nu är att några mobbar varandra. Det händer varje dag
och oftast är det om hudfärg eller vilka länder de kommer ifrån.
Ostojas
jobb är att stoppa mobbing. Han brukar säga varför det är så och varför de
diskriminerar varandra. Mest håller de med om att det de gör är fel, men de
fortsätter ändå bara för att leka tuffa. De vet att det inte är snällt. De som
blir diskriminerade blir arga och oftast blir det bråk. Ostoja stoppar det och
säger till rektorn. Rektorns jobb är att prata med dem och ringa till föräldrar
och prata om det som har hänt. Men Ostoja tycker att skolan borde prata mer om
det och komma på lösning för alla är lika värda.
Efter
en stund komma några killar och började mobba en kille men killen kunde inte
göra något för Ostoja går upp och börjar prata med dem. De säger förlåt till Ostoja
och killen. Ostoja kommer och sätter sig igen, men jag bara måste gå nu för
lektionen har redan börjat. Ostoja säger bara:
- Det
lugnt, säger jag när tackar honom och han tackar tillbaka när jag går.
Malik
Joudah, 9 Safiren
Bild: Helena, Kronogården
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar