lördag 12 maj 2012

Skolan kan hindra diskriminering


Vi fick i uppdrag av vår lärare, att skriva ett reportage om diskriminering. Jag tycker att det är ett viktigt ämne att skriva om och bestämmer mig att intervju Eva Forsell, som arbetar som socialpedagog på Kronan.

Vi sitter i korridoren på en röd träbänk och som alltid är det barn som springer fram och tillbaka. Jag frågar Eva om vad diskriminering beror på. Då säger hon att det beror på att man inte känner varandra och att man är rädd för det man inte känner till. Det verkar logiskt för främmande är skrämmande och det man inte känner till är man rädd för. Eva fortsätter samtalet och berättar att diskriminering kan beror på etnicitet, kön, religion, sexualitet, funktionshinder. Under tiden som jag lyssnar på henne blir jag tveksam, för jag tror inte att det är så i alla länder.

I Irak kände jag många som hade funktionshinder men de fick vilket jobb de ville och de blev aldrig diskriminerade av någon, men jag vet inte hur det kommer sig. Vi fortsätter prata och då frågar jag Eva vad vi kan göra för att få bort alla hot och all diskriminering. Eva tror att genom att lära de små i skolan att alla människor är lika värda kan man förhindra kränkningar. Det spelar ingen roll om var man kommer ifrån eller vilken hudfärg man har. Plötsligt kommer jag ihåg en film som vi tittade på med Helena på svensklektionen. Den handlar om en lärare som använde sitt eget sätt att få bort diskrimineringen. Hon gjorde så att de långa var de bästa och det var dem vi gillade. Det var bara de som var duktiga och klarade allt men det kunde inte de korta göra. Nästa dag gjorde hon tvärtom. De bästa elever var de korta och hon gjorde på samma sätt som hur hon hade gjort med de långa. Då förstod de vad diskriminering var och då blev det slut med mobbning och alla började leka med varandra. Jag frågar Eva på vilket sätt hon kan hjälpa elever. Eva säger att hon hjälpa dem med alla möjliga saker tex om man behöver hjälp i skolan eller hemma.

Nu är intervjun slut och jag har inga mer frågor att ställa till Eva. Jag sitter i fem minuter efter intervjun och tänker på vem som skulle hjälpa oss i skolan, om Eva inte jobbar här på Kronan.

Jag tycker att det är bra att få en möjlighet att skriva ett reportage. För att man lär sig att beskriva ens miljö och att reflektera.

Mohammed- Joudah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar