Man förlorar på att diskriminera

Vi skriver om diskriminering och jag har valt att intervjua Eva Forsell som är socialpedagog på Kronan i Trollhättan. Vi har svensklektion på eftermiddagen. Och Eva är med och hjälper till. Jag frågar henne ifall det går bra att jag intervjuar henne och hon säger vänligt att det gör det.

Vi går ut i korridoren det är rörigt för att det är flera elever som har rast och skriker. Vi sätter oss på de röda bänkarna utanför klassrummet. Eleverna går och det blir lugnt och tyst. Nu kan jag äntligen börja med intervjun. Eva ler och hennes blåa ögon lyser. Hon har rött och vackert hår. Jag börjar med att fråga vilken typ av diskriminering Eva tror uppkommer oftast i samhället och så svarar hon:

- Jag tror att det är handikappade som blir diskriminerade mest och även invandrare säger Eva och dricker ur kaffekoppen som står på bordet. Samtidigt kommer det ut elever från klassrummet mittemot.  De har precis slutat och de väsnas mycket. Eva ber dem att vara tysta och de går också snart därifrån.

Jag fortsätter med intervjun. Jag frågar henne varför hon tror att diskriminering uppkommer. Så här svarar Eva:
- Jag tror att man är rädd för någonting man inte vet någonting om. För det mesta handlar det inte om elakhet utan att man är rädd för nya saker säger Eva. Hon tror att samhället kan förbättras genom att man jobbar med diskriminering i skolan och att man lär känna varandra.
- Själv har jag inte blivit diskriminerad men jag tycker att det är fruktansvärt att folk blir dis­kriminerade alla förlorar på diskriminering. De som diskriminerar förlorar mycket och de får inte lära sig saker de skulle ha lärt sig. Man missar kunskaper som man har nytta av, berättar Eva och suckar.

Om 20år tror Eva att samhället kommer att vara mer jämställd mellan män och kvinnor och etnicitet så här berättar hon:

- Sverige kommer att ha lika löner för alla. Man tänker mer på person än man eller kvinna eller vilken religion eller vilket land man är ifrån tror Eva. Jag tror också som Eva samhället håller på att utvecklas mer och mer. Eva tror att det är något som lever sen långt tillbaka. Kvinnorna var hemma ned barnen och männen försörjde familjen. Eva tror att det kommer att vara mer jämställt i framtiden. Jag tackar Eva för intervjun och går tillbaka till svenskalektionen. Det var intressant att höra vad Eva tycker och tänker om diskriminering.

Jag tror också att det kommer vara mindre könsdiskriminering i Sverige i framtiden. För människorna lär sig att acceptera för den man är oavsett man eller kvinna. Men jag tror att könsdiskriminering och etnicitetsdiskriminering uppkommer oftast i samhället. Både på skolor och på arbetsplatser. När ska folk egentligen börja inse hur fel det är att diskriminera folk? Arbetsgivarna förlorar mycket på att bara anställa dem som har svenska namn. De andra kanske har mer erfarenheter men de får inte chansen att visa det bara för att de är från ett annat land. Jag tycker att det Eva säger är helt rätt. Att alla förlorar på diskriminering både de som diskriminerar och de som blir diskriminerade. Det gäller att förändra världen!

Zarah Ibrahim 9 Safiren

Se UMOs film om könsdiskriminering på http://www.umo.se/Vald--krankningar/Du-har-ratt-att-behandlas-rattvist-3/Gympalektionen/