Genrer - att utmana skrivandet!

Under det här läsåret har jag testat på att arbeta tematiskt i Svenska/Svenska som andra språk. Inget revolutionerande, men nytt för mig. Allt vi har gjort har haft sin utgångspunkt i något som eleverna har varit intresserade av. För min egen del var det en absolut nödvändighet för att jag skulle kunna hålla min egen motivation levande. Om inte jag är motiverad - hur ska jag då lyckas motivera mina klasser? Det svåraste var faktiskt att få med eleverna på tåget. Att vilja vara med att bestämma, är inte helt enkelt. För visst är det bekvämast när någon annan fattar besluten!

Efter jul hade vi lagt både Skräck och Brott och straff bakom oss. Nu blev det istället Diskriminering för min egen mentorsklass och Brott och straff för min andra nia. Med hjälp av filmer, texter, samtal och diskussioner la vi grunden för vårt reportageskrivande. Jag tycker om att arbeta med genre och ser verkligen nyttan med genrepedagogiken. Jag citerar Francies Christie och Joan Rothery, ”Literacy in the Curriculium”:

Att lära sig att hantera de olika genrerna i skolans ämnen, anpassa och modifiera dem på olika sätt, är viktigt inte bara för att det är nödvändigt när man studerar själva ämnet, utan också för att man måste kunna strukturera de olika aspekterna i respektive ämne.

Genom att arbeta med genrer har jag som pedagog möjlighet att hjälpa eleverna att hitta strukturerna för olika former av skrivande. Att stötta andraspråkseleverna i deras skrivutveckling är en viktig del i mitt uppdrag. De lär sig att förstå syftet med skrivandet och efter ett tag inser de att skrivandet faktiskt är en process som kräver att man skriver om och bearbetar sina texter. De lär sig också att använda sig av andras texter som modeller för hur man både skriver och uttrycker sig. Lysande med andra ord!

Så nu sitter jag här och grunnar på hur jag ska lyckas med att få alla reportage publicerade. De är responsade och bearbetade. Det återstår alltså bara själva publiceringen. Jag måste medge att jag är en aning nervös, för tänk om ingen läser och tar del av allas tankar. Hur går det då med min trovärdighet och mina diskussioner om demokrati och skyldighet att påverka?